söndag 18 april 2010

Vårig ridtur.....

Tidigt i förmiddags så tog jag på mig stallkläderna å sprang bort till stallet.
Jag skulle träffa Elisabet för en ridtur....
Underbart väder men lite vind, men det är inget som stör mig.
Cessan var som vanligt sprallig och ivrig i stallet, glad över att vi skulle ut på äventyr,
och det var precis var det blev!
Vi borstade bort den värsta fällande pälsen å ändå såg de ut som två hårbollar på ben.
Sadlade å begav oss mot Mogata, ett gammalt top långt bort i skogen.
Över stock å sten, genom dikesfyllda vattendrag bar det av. Cessan var ivrig och tramapde på bra.
Hon korsade vattendragen reltivt lätt å det var skönt för det är några stycken så här års.
Backen var täckt av Blåsippor i tusental och vitsipporna började slå ut sina knoppar.
Solen sken och jag med den! Det är verkligen underbart!

Vi red till mogata och sen tog vi av på en stig som ledde oss söderut, men vi vet inte vart. Spännande.
Alldeles färska spår efter Vildsvin gör en lite skakis och hästarna gillar ju inte doften av dem.
Tillslut red vi helt utan stig och upptäckte skogen så nära man kan.
Vi kom fram till en led som vi hakade på en bra bit, lite klättring och
sen en underbar grusväg som inbjöd till lite trav och passgång.
Min häst är 4 gångare fast hon är ingen islänning utan ett varmlod.
Förr kunde jag fram mana pass på kommando, nu blev det lite happ som haver
innan vi kom fram till vad vi skulle göra.
Vi ligger ju lite ur fas ;)

Efter en stund så gick Elisabets häst in på en skogsväg, så den vägen blev det,
vi kom upp till en granplantering å skulle precis vända så såg vi en öppning i terrängen,
dit styrde vi hästarna.

Då hände det...
Jag fick en känsla av att det hade varit nånting här, något viktigt.
Något som hade varit väldigt viktgt för någon.
Jag sa nåt i stil med att:
-Här har det varit nånting någon gång. Nåt viktigt.
-Jag fick samma känsla sa Elisabet direkt.
Och medans hon vände sig om för att titta på mig så såg hon det, snett bakom oss.
Vi hade precis passerat det, fast det låg liksom bakom en kulle
så vi hade inte sett det om hon inte vänt sig om.
En husruin och en gammal jordkällare.
Jag fick såna rysningar och får nu igen när jag återger det här.
Det var på något vis en speciell energi där och jag
kände den så tydligt redan innan vi visste att där fanns nåt.

Märkligt och lite spännande.

Hästarna var under den perioden väldigt lugna även min tokstolla
som alltid kastar med huvudet och går på tvären.


Den första bilden tog jag precis innan jag sa något till
Elisabet och här har vi ruinen snett bakom oss till vänster.





Här vände jag mig om å tog ett kort.
Längst ner till vänster i bild ser du den lilla lilla jordkällardörren.
Till häger om trädets rot ser du grunden som ligger lite dold under högt fjolårsgräs.



I två timmar red vi innan vi tog det gigantiska klätterpasset uppför berget för att komma hem.
Å det kan jag lova dig att det kan få många att ropa på mamma!
brant å stenigt så in i bänken.
Svårt för hästar med skor eftersom de har svårare att få fäste,
men våra är ju barfota så det gick galant.
Förutom lite granbarr i bh´n då =)

Ha det bäst!
Posted by Picasa

4 kommentarer:

Unknown sa...

var det en ruin såg lite liten ut, och varför kollade ni inte närmre kanske fanns något ball typ en leprecon eller ngt. dålig stil...

Emma sa...

Robert, hus ruinen fortsatte till höger ur bilden, jag satt på hästryggen å fotade med mobilkameran!! ruinen syntes mer fast den delen kom ju inte med på bild. Försök å sitta still på en nipprig travare å ta kort samtidigt!

=)

Cathrin sa...

Wow , vilka strapattser ni är ute på, låter spännande värre.

Gillar din lilla goa gris i något tidigare inlägg, så söööööt.

Ha det gött kram Cathrin

Unknown sa...

jag ska testa när jag kommer upp jag lovar...